Kommer man någon gång att vara helt förberedd för en födsel? Jag tvivlar lite. Hur jag än försöker ordna och fixa med det praktiska, träna mentalt, lära mig andningstekniker eller läsa om födseln så känns hela grejen lite som ett stort orosmoln som kommer svepandes över mig. Tron på mig själv är ganska relevant just nu men känns lite lång borta. Det att jag föder i Norge och skall klara mig själv på ett helt annat sätt skapar också större spänning. Jag vet att jag klarar det men det är klart att det blir annorlunda i jämförelse med om jag skulle föda hemma. Jag kan ha svårt att förstå mig själv ibland, är jag beroende av att skapa enorma utmaningar för mig själv? Jag tror aldrig jag skall klara något men endå gör jag alltid det och kommer stärkt ur situationen, åtminstone för några dagar.
Nu är det inte bara en utmaning som varar över några dagar dock, det är en liten människa som kommer att vara helt beroende av mig, speciellt den första tiden. Den här lilla personen kommer jag och vi som föräldrar att kunna påverka precis hur vi vill. Jag är rädd för att göra fel.
Det tror jag många är, och på något sätt så kanske det gör en till en bättre och mera reflektert förälder.
It's time to put the bir girl pants on.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar