vad stigar kan lära oss

Jag kan inte vara ut i skogen utan att filosofera. Idag när jag gick upp till Vettakollen slog det mig att det att gå på en skogsstig kan jämföras med att gå på livets stig. Man måste se efter var man sätter sina fötter för att hålla fötterna torra och för att inte snubbla, men om man bara stirrar ner på sina fötter tappar man gärna fokus på vart man är på väg. Det är viktigt att vara närvarande i nuet, men man måste också tänka på vart man är på väg i livet. Om man inte har mål eller klarhet i vad man vill med sitt liv kan man plötsligt befinna sig mitt i ett träsk. För att finna en balans måste man alltså se ner men också se upp för att hålla riktningen rätt. Det var dagens lärdom för Mikaela. P.S ni som inte har varit gravida: visste ni att man blir extremt andfådd av ingenting när man har en bulle i ugnen? Tyvärr syns inte magen så bra på mig ännu så nu verkar det bara som att jag har fruktansvärt dålig kondition. Sanningen är att pulsen stiger i uppförsbackar mer än vanligt när man är gravid eftersom det kardiovaskulära systemet anpassar sig till graviditeten och bebisen. Nu skall jag träffa Anton och prata om livet.