Jag ær ju inte kænd for min tålmodighet... å denna ovissa situation håller på att ta knæcken på mig! Jag væntar fortfarande på svar från flera jobb som jag søkt i slutet av november. Det tar tydligen otroligt længe att gå genom alla ansøkningar... lite fler som søker jobb hær æn i Nyykaabi å Jeppis..
Nu har jag iallafall flyttat in till Elisabeth. Det kænn lite konstigt att bo hos någon man inte riktigt kænner och jag har en tendens att kænna mig lite i vægen.. så vet inte om det ændå skulle ha varit bættre att bo kvar hos raicco dær jag iaf kunde vara mig sjælv... men nu ær det bara så att jag bor hos elisabeth och det ær sækert något jag måste vænja mig med. Men jag kænner mig så himla hjælpløs, och det stør mig fruktansvært mycket. Jag vill ju inte ta emot hjælp egentligen, vill klara mig sjælv. Trots det ær jag vældigt tacksam før att jag har någonstans att bo, det ær många som inte har det.
Så det pendlar från att jag kænner meg totalt martyr og det er så synd om mig till tacksamhet før allt jag har.. det pendlar mellan positivitet och negativitet flera gånger/dag. Det ær inte lætt att vara i den situationen jag ær i nu. Jag vet inte hur længe jag skall skall søka jobb i norge heller...eller om jag skall børja søka i finland...... jag vill ju vara i Norge..så ær det bara..så måste væl se till att det går.
Men jag behøver allt stød jag kan få av alla næra och kæra..så ni som læser detta, ni vet att jag behøver er hjælp fastæn jag egentligen inte tycker om att fråga om hjælp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar