lördag 25 september 2010

En känsla av frid

Det har nu gått ca 4 veckor sedan jag kom till Norge. Jag ångrar mig verkligen inte. Det var ett mycket bra beslut jag gjorde när jag bestämde mig för att följa med min käre fästman till detta natursköna land. Vi har kommit in i rutinerna båda två och trivs otroligt bra. Den sociala kretsen är ännu inte så stor men det tar lite tid innan man har hittat nya vänner och bekanta så det gäller att ha lite tålamod.

Det bästa är att vi båda trivs med våra arbeten. Det är en otroligt stor och viktig komponent för att man skall trivas. Vi har båda två haft otrolig tur. Nu har jag också fått reda på att jag har vikariat till Jul!

I veckan har jag varit på volleybollträning och börjat på yogaskola här i Drammen. Det är otroligt fascinerande med yoga och något som också passar min livssyn! Jag kommer att gå en kurs på 10 ggr och om jag känner mig själv så är det här bara början i min yogakarriär! Sen har vi också varit på en tur från arbetet. Vi var till Kjøsterdjuvet. Det är ett ganska stort naturområde med många olika stigar och vi tog den mest äventyrliga stigen, dvs i en ravin upp längs med en fors. Vid vissa etapper klättrade vi upp för stegar med forsande vatten över oss. Det var en våt men mycket rolig historia! Om 3 veckor ska vi på 2 dagars seminarium till ett spa lite längre bort, det ser jag fram emot!

Jag är så tacksam över mitt liv. Jag har det väldigt bra.

tisdag 14 september 2010

De går kjempegreit.

Sitter på golvet i vår lägenhet på dollaråsen. De är ju inte alla som får bo här i Drammens finaste område! Huset vi bor har nyligen blivit färdigt men gårdsplanen är fortfarande under konstruktion. Varje dag möter man en ny arbetsman vid postlådan. Idag började de med våra hyresvärdars garage och med vår trappa/veranda. De e bra med en trappa för vi har haft ca en meter upp till dörren (om man överdriver).

Vi hann hem till Nykarleby i helgen. Orsaken till hemresan var ett bröllop. Vi hade också bestämt träff med systrarna på söndag kväll. De blev inte riktigt som planerat eftersom jag blev extremt flunssig när vi kom hem. Jag har varit förkyld ca 2 veckor nu men det eskalerade efter hemresan. Fick sopa in några burana för att orka med bröllopet som faktiskt blev en riktig hit! Roligt med trevligt bordssällskap!

Hela söndagen låg jag som en 85 åring i sängen. På grund av förkylningen slog det lock för öronen och jag hör fortfarande lika dåligt som en 85 åring. Nu vet jag hur det känns. Det blev ingen systerträff, istället låg jag och tyckte synd om mig själv.

Efter flygresan tillbaka till Drammen blev jag ännu dövare. I morse när jag vaknade visste jag att jag inte skulle orka jobba utan att jag var tvungen att sjukanmäla mig. Nu är det ju inte så bara att sjukanmäla sig på mitt jobb. Man måste ha sjukintyg av läkare fr.o.m första dagen man är sjuk, även om det bara är för 3 dagar. Så då fick jag börja anstalta med allt det och det tog några timmar innan jag hade min sykemelding. I norge har alla som har ett norsk personnummer en fastlege (egen läkare) men den har vi inte hunnit få ännu så jag fick gå till legevakten och vänta ganska länge för att bli undersökt. När jag väl fick vård gick det snabbt och läkaren konstaterade att jag hade en lindrig öroninflammation och tonsillit. Inget farligt.

Nu har jag 3 dagar ägnad åt vila.

onsdag 8 september 2010

Eckhart Tolle

En man som har förändrat mitt liv!

Glöm hans roliga accent och lyssna på vad han säger!!

Det är ett viktigt budskap!


https://www.eckharttolletv.com/free/12/Personal-Responsibility

fredag 27 augusti 2010

Jag överlevde första veckan!

Jag har överlevt och det har gått över förväntan! Jag trivs riktigt bra!

Jag har suttit på möten, presenterat mig för de flesta, bekantat mig med datasystemet och diverse arbetstprocedurer. Här är allt väldigt organiserat och här jobbar vi enligt de senaste metoderna och forskningarna. ME LIKE!

Lägenheten är ju fin, annat kan man inte säga. Den är supefresh och utsikten är otrolig. Men det tar nästan en halv timme att ta sig till jobbet på morgon p.g.a trafiken, trots att det är 8 km. Snart får vi lön och förhoppningsvis räcker det till en cykel. Jag längtar efter att börja cykla till jobbet.

Nu i helgen skall vi ta det lugnt. Kanske resa in till Oslo imorgon, det tar ca 40 min med pendeltåget. Kul att bo så nära en storstad!!

Tack för allt nytt jag lär mig!

måndag 23 augusti 2010

Första arbetsdagen avklarad!

Japp japp. Nu kan jag vara stolt! Jag klarade av första dagen på mitt nya jobb utan att svimma eller dö. Positivt! Jag kan ju inte ha så höga krav i början heller! :) Jag kommer att jobba med äldre funktionshindrade i Drammen. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter inkluderar fysioterapibedömningar, individuell träning, göra hembesök, ha ansvar över fysioterapin på en avdelning för äldre, fungera som kontakt mellan hemtjänsten och klienten och hålla styrketräningsgrupper för äldre. Det kommer att bli en spännande höst!

Eftersom jag ännu inte vet exakt hur länge jag kommer att få jobba där planerar jag att hålla ögonen öppna på nya arbetsmöjligheter som eventuellt dyker upp. Detta jobb är en bra början men det är ganska långt till arbetet och jag MÅSTE verkligen ha bil varje dag vilket kanske inte blir möjligt om några månader...jag vet inte! Vi får se vad som händer! En dag i taget nu bara!

Jag får andas ut en stund nu och koppa av med en tur i skogen!

Tack för att jag har ett arbete!

fredag 20 augusti 2010

Hur kan man känna frid nu?

Livet är dansaren och du är dansen.

Ibland skapar jag lidande för att jag på något sätt känner mig trygg med det. Gårdagen var ett helvete. Att acceptera att jag har flyttat till Norge var något vansinnigt svårt. Jag visste inte hur jag skulle klara av känslostormen som kom. Det värsta var att det var mest negativa känslor, och så får det ju inte vara!! Vissa dagar älskar jag olyckan, ja ibland så gottar jag mig i olyckan. Som om det vore så synd om mig. Jag vet ju om att detta bara är automatiska tankefällor som leder till mera negativitet. Jag klarade av att bryta den onda cirkeln till sist och i och med att jag accepterade känslorna som kom som något normalt desarmerade jag också det negativa och blev plötsligt positiv igen.

Jag har så höga krav på mig själv. Jag kräver perfektion i allt jag gör. Att börja på ett nytt arbete som innebär nya människomöten, nytt språk, nya arbetsuppgifter -är en utmaning. För vem som helst. Men ibland tror jag att det bara är jag som är nervös och osäker. Som om jag skulle vara den enda människan på hela jorden som känner nervositet inför nya saker!

Istället för att se det som en utmaning väljer jag nu att se det som en möjlighet! En möjlighet att lära mig nya saker, att växa som människa, att träna på min kommunikationsförmåga och att få fortsätta hjälpa människor.

Negativiteten går inte att utrotas, men det går alltid att byta fokus, att tänka om.

måndag 16 augusti 2010

2 dagar kvar!

Idag är det måndag. Imorgon är det tisdag. I övermorgon är det fredag.. nej ONSDAG!!!! THE DAY då jag flyttar till NÖRGE! Kan ni förstå att NYYkaaBi flickon ska bli norrKVINNO? Jag kan fösta- Jag är nämligen redan i Norge i hovo mett. Ja-a jag är redo. Idag var jag och köpte en bautaväska för att få plats med alla mina kläder, eller hälften av mitt klädförråd kanske det blir... Jag har också varit och diskuterat med syster Annika gällande ett projekt för Cambridge som jag kommer att påbörja nu och försöka slutföra i december. Slutresultatet kommer att vara en träningshandbok ala Mikaela och Annika. BACKMAN SI'Z ROCK! Sen träffade jag Anna + Elia, Alexandra och Johanna vilket var jääättetrevligt! Hann förstås också med beachvolley på kvällen!

Min högsta önskan nu är att jag kommer att klara morgondagens packning utan nervsammanbrott. Jag önskar också att allt går enligt planerna när jag skall ta mig ner till Hesa med VR- kan behövas flera böner. Jag vill att tåget skall vara i tid för jag har bestämt en timmes träff med Linn innan bussen går till flygfältet!

För tillfället pågår PAf Open, dvs beach volley world cup på Åland i Mariehamn! JAG skulle ha fått vara med i Medical Team som fysioterapeut!!! MEN eftersom jag börjar jobba i Drammen redan 23 augusti så var jag tvungen att dra mig ur, med tårar på min kind. TÄNK VILKEN ERFARENHET det skulle ha varit!!!!! BUHUU :(

Jag övar på att säga NEJ!

Tack för livet!