Kärlek -Hur fan gör man?

Har avslutat en bra bok. Kärlek hur fan gör man av Bob Hansson. Jag har mycket kvar att lära.

..."Nuet

Nuet är en fågel som försvinner i samma ögonblick som den krockar med ditt huvud. Men den återuppstår, gång på gång återuppstår den för att flyga rakt in i din näsborre och fylla dig med vingar! Nuet är den enda plats som finns för att uppleva det man ändå är. Någon sa att den bästa pensionsförsäkringen är att öva på att vara lycklig redan NU. Nuet är en utmaning, en öppen hand, nuet är trampolinen, hoppet, havet. Nuet är den enda chans du har att bli den du vill vara. Hur vill du känna dig? När tänkte du bli den du vill bli? Blunda NU och känn NU det du vill känna. Sedan finns inte. Sedan är bara en fantasi..."

Är det inte fantastiskt? :)

Det som sker, det sker.

Dags för uppdatering! Läget förändrar sig stadigt.. Det är väl det enda som är stadigt i mitt liv, förändringarna! :) Jag har har jobbat i något som heter geriatrisk team sedan februari som vikarie. Så länge jag har jobbat som vikarie i teamet så har tjänsten blivit utannonserad och jag var en av dem som sökte på tjänsten. Jag var på mitt livs första arbetsintervju och det gick bra! I fredags fick jag ett samtal av chefsfysioterapeuten som berättade att jag klarade mig väldigt bra på intervjun men att min arbetserfarenhet och kompetens tyvärr inte räcker till. Så med andra ord fick jag inte jobbet. Då var det avklarat.

Så har jag sökt på Idrottshögskolan i Oslo, på idrottsfysioterapi och idrottsvetenskap. Båda linjerna är på masternivå. Jag väntar fortfarande på svaret, som kommer 10 maj, dvs om en vecka!

Jag har Opeln i drammen och kör bil överallt. Jag älskar älskar att ha bil. Det gör mitt liv så mycket enklare! De facto att sommaren snart är här och vi går mot ljusare tider gör det också lättare för mig att se det positiva i livet.

Jag har flow igen och börjar hitta tillbaka till min inre styrka. Hur mitt liv kommer att se ut i höst vet jag inte, men det är lättare att leva i otrygghet när man känner sig trygg i sig själv!

Acceptance

Det är viktigt att bli socialt stimulerad, men om man inte får tid till att sitta ensam så kommer man heller inte fram till det som jag kom fram till i dag. Det är att det är viktigt att acceptera ting som de är. Viktigt att acceptera situationer som de är. Inte kämpa mot men acceptera dem. Kort och slätt. Det var dagens reflektion.

Om att sitta ensam

Plötsligt skall jag vänja mig vid att sitta ensam hemma en söndag förmiddag. Det hörs inga ljud av någon annan människa, det är bara jag och datorn här. Datorn som förövrigt är mitt bästa sällskap just nu eftersom jag inte har fått bild i TV: n ännu. Det är inte lätt att vänja sig vid självständighet och ensamhet efter 9 år av stadigt sällskap. Känner ångesten komma som en objuden gäst.

Var på en mycket trevlig middag igår i Oslo. Kände mig som en våldsgäst och funderar fortfarande på om värdparet tyckte jag var det. Oavsett så var det en vällyckad middag i en fin lägenhet, god mat, trevligt sällskap och en minitur ut på en fancy bar som avslutning på kvällen. Gänget var inte på super party humör (inklusive mig) så jag sprang över slottsparken för å ta sista tåget som gick till Drammen. Satt och halvsov på tåget och tog sedan taxi hem, hör och häpna. Drömde mig bort till New York och en sex and the city värld när jag satt i taxin och drog en suck när jag såg ut genom bilfönstret och såg drammens snöbelagda gator. Väl hemma kände jag tacksamhet över att lägga mig i min egen säng. Längtade redan efter söndagsfrukosten när jag somnade med sminket på.

Nu är det söndag och jag har avnjutit den efterlängtade frukosten. Jag känner mig blå. Direkt översatt. Jag har konstaterat det förr och jag konstaterar det igen. Jag bryr mig nog för mycket om vad andra tycker om mig. Så mycket tid och energi jag sätter på att gå och analysera situationer där jag inte är nöjd med mina sociala prestationer. Fy, jag är så trött på det!

Så i dag blev det en negativt präglad reflektion över livet och jag avslutar med

"This, too, will pass."
— Eckhart Tolle

Mitt inre syfte

Har just läst lite i Echkart Tolles bok om " En ny jord ". Hans ord får mig alltid att reflektera över min tillvaro och just nu tänker jag mycket på hur mycket ens medvetande kan påverka energiflödet i kroppen. Jag vaknade med en känsla av rastlöshet i kroppen i dag. Det kändes som om jag hade tusen saker jag måste göra, och jag kände en sorts inre stress. Det är ju lördag i dag, så vad var jag egentligen tvungen till? Inget! Men jag hade planerat att få gjort en del saker, några ärenden på stan osv. Kände hur huvudvärken kom krypande. Huvudvärken gjorde mig bara mer stressad vilket ledde till mer huvudvärk. Till sist beslöt jag mig för att bara lägga mig ned i sängen igen, var helt slut! Av inget! Bara av mina tankar! Somnade efter en halv minut.

När jag vaknade kände jag mig mycket lugnare. Hade en helt annan energi och kände att jag då började dagen på nytt igen. Jag gick till stan, gjorde det jag skulle (och kostaterade att det var mycket minde än vad jag hade målat upp i mitt huvud), kom hem igen fortfarande lite i chock av hur lite tid och energi allt tog. Satt mig ned på trappan, tog en kopp kaffe och en bok och njöt av solen. Boken som jag läste var " En ny jord" en bok som har blivit lite som en bibel för mig. Tro vad ni vill! Den boken får mig alltid på rätt spår igen, det ger mig medvetenhet och får mig att vakna! Vakna till livet!

Efter att ha läst ett par sidor kände hur glädjen och fridfullheten spred sig i min kropp. Plötsligt var jag så tacksam över de små tingen som skedde kring mig. Jag kunde höra fåglarna kvittra, vinden susa.. Jag blev närvarande! Jag lät inte tankarnas sus störa tillvaron!

Tänk så härligt livet är!

Dagens filosofiska uttryck: " Önskan om trygghet motverkar alla stora och ädla företag och initiativ "

Noniin.

Ska jag ha en blogg så skall jag väl uppdatera den nu som då också. Kanske det finns några enstaka som ibland går in och läser om mitt gnäll :)

Jag har gett mig f. på att bli kvar i Norge. Så min första prioritet nu är att hitta ett jobb. Gärna för mer än bara några månader. En fast tjänst skulle kännas ganska bra! Saknar stabilitet mycket.

En lägenhet, ett eget hem kommer på andra prioritet. Jag har ett stort behov av att känna att jag kan andas i mitt hem. Jag kan inte andas hos Elisabeth. Det känns onaturligt och obekvämt.

En bil. En bil, en bil, en bil. Att jobba med hembesök utan bil är som att som att gå utan verktyg som snickare. Det känns löjligt ineffektiv.

Ovissheten börjar tära på kroppen. Jag känner mig gammal och skrynklig.

På samma gång som jag försöker tänka positivt och styra mina tankar i rätt riktning. Det är inte alltid så lätt. Under den senaste veckan har jag haft god lust att bara ge upp. Vet inte var min sisu är! Vem har tagit den?

Kan andas ut

Idag fick jag reda på att jag har jobb i hela Januari. Jag ær glad och lættad. Mera sæger jag inte.