Mitt inre syfte

Har just läst lite i Echkart Tolles bok om " En ny jord ". Hans ord får mig alltid att reflektera över min tillvaro och just nu tänker jag mycket på hur mycket ens medvetande kan påverka energiflödet i kroppen. Jag vaknade med en känsla av rastlöshet i kroppen i dag. Det kändes som om jag hade tusen saker jag måste göra, och jag kände en sorts inre stress. Det är ju lördag i dag, så vad var jag egentligen tvungen till? Inget! Men jag hade planerat att få gjort en del saker, några ärenden på stan osv. Kände hur huvudvärken kom krypande. Huvudvärken gjorde mig bara mer stressad vilket ledde till mer huvudvärk. Till sist beslöt jag mig för att bara lägga mig ned i sängen igen, var helt slut! Av inget! Bara av mina tankar! Somnade efter en halv minut.

När jag vaknade kände jag mig mycket lugnare. Hade en helt annan energi och kände att jag då började dagen på nytt igen. Jag gick till stan, gjorde det jag skulle (och kostaterade att det var mycket minde än vad jag hade målat upp i mitt huvud), kom hem igen fortfarande lite i chock av hur lite tid och energi allt tog. Satt mig ned på trappan, tog en kopp kaffe och en bok och njöt av solen. Boken som jag läste var " En ny jord" en bok som har blivit lite som en bibel för mig. Tro vad ni vill! Den boken får mig alltid på rätt spår igen, det ger mig medvetenhet och får mig att vakna! Vakna till livet!

Efter att ha läst ett par sidor kände hur glädjen och fridfullheten spred sig i min kropp. Plötsligt var jag så tacksam över de små tingen som skedde kring mig. Jag kunde höra fåglarna kvittra, vinden susa.. Jag blev närvarande! Jag lät inte tankarnas sus störa tillvaron!

Tänk så härligt livet är!

Dagens filosofiska uttryck: " Önskan om trygghet motverkar alla stora och ädla företag och initiativ "

Noniin.

Ska jag ha en blogg så skall jag väl uppdatera den nu som då också. Kanske det finns några enstaka som ibland går in och läser om mitt gnäll :)

Jag har gett mig f. på att bli kvar i Norge. Så min första prioritet nu är att hitta ett jobb. Gärna för mer än bara några månader. En fast tjänst skulle kännas ganska bra! Saknar stabilitet mycket.

En lägenhet, ett eget hem kommer på andra prioritet. Jag har ett stort behov av att känna att jag kan andas i mitt hem. Jag kan inte andas hos Elisabeth. Det känns onaturligt och obekvämt.

En bil. En bil, en bil, en bil. Att jobba med hembesök utan bil är som att som att gå utan verktyg som snickare. Det känns löjligt ineffektiv.

Ovissheten börjar tära på kroppen. Jag känner mig gammal och skrynklig.

På samma gång som jag försöker tänka positivt och styra mina tankar i rätt riktning. Det är inte alltid så lätt. Under den senaste veckan har jag haft god lust att bara ge upp. Vet inte var min sisu är! Vem har tagit den?

Kan andas ut

Idag fick jag reda på att jag har jobb i hela Januari. Jag ær glad och lættad. Mera sæger jag inte.

Det är det svåra perioderna i livet som lär

Fick en tanke idag. När det sker mycket "dåligt", oväntade saker... Å när ting o tang inte går som man har tänkt sig. Kan man endera tänka på hur frustrerad "man" är över det eller.... när det inte går som man har tänkt sig sätts man direkt utanför den vanliga ramen i sitt liv. stabiliteten försvinner och man är tvungen att omvärdera, skifta fokus för att finna lösningar. När det känns instabilt så är det på ett sätt också befriande. Det är känns bra att ha kontroll, men "man" måste ju också klara av att släppa kontrollen och ta det som det kommer. Så idag tänker jag såhär. När det sker mycket skit, så öppnar skiten nya dörrar till nya äventyr.

Frustration e ordet.

Jag ær ju inte kænd for min tålmodighet... å denna ovissa situation håller på att ta knæcken på mig! Jag væntar fortfarande på svar från flera jobb som jag søkt i slutet av november. Det tar tydligen otroligt længe att gå genom alla ansøkningar... lite fler som søker jobb hær æn i Nyykaabi å Jeppis..

Nu har jag iallafall flyttat in till Elisabeth. Det kænn lite konstigt att bo hos någon man inte riktigt kænner och jag har en tendens att kænna mig lite i vægen.. så vet inte om det ændå skulle ha varit bættre att bo kvar hos raicco dær jag iaf kunde vara mig sjælv... men nu ær det bara så att jag bor hos elisabeth och det ær sækert något jag måste vænja mig med. Men jag kænner mig så himla hjælpløs, och det stør mig fruktansvært mycket. Jag vill ju inte ta emot hjælp egentligen, vill klara mig sjælv. Trots det ær jag vældigt tacksam før att jag har någonstans att bo, det ær många som inte har det.

Så det pendlar från att jag kænner meg totalt martyr og det er så synd om mig till tacksamhet før allt jag har.. det pendlar mellan positivitet och negativitet flera gånger/dag. Det ær inte lætt att vara i den situationen jag ær i nu. Jag vet inte hur længe jag skall skall søka jobb i norge heller...eller om jag skall børja søka i finland...... jag vill ju vara i Norge..så ær det bara..så måste væl se till att det går.

Men jag behøver allt stød jag kan få av alla næra och kæra..så ni som læser detta, ni vet att jag behøver er hjælp fastæn jag egentligen inte tycker om att fråga om hjælp.

Vinden har vänt

Efter en vecka med mycket frustration känner jag att saker och ting börjar röra sig i rätt riktning. I fredags fick jag reda på att chefen vill att jag skall byta arbetsdistrikt. Jag har kommit så bra igång på Fjell där jag har jobbat sedan jag kom till Norge och trivs jättebra där. Jag har fått mycket positiv feedback och de säger ofta att det är så glada över att jag har kommit dit. Så när jag fick reda på att jag skall flytta till ett nytt disktrikt och istället börja samarbeta med hemtjänsten på Strømsø så blev jag verkligen helt uppgiven! Mest för det att jag tycker att det sker så många förändringar på annat håll i mitt liv, så att en förändring till blir för mycket. Jag blev så ledsen och deprimerad..

Jag var så nere på fredagskvällen... var helt slut. Men det kändes lite bättre på lördagen. SÅ fick jag ett meddelande. Det var hyresvärden till den lägenheten som jag var och såg på i måndags. Den lägenheten som jag så gärna ville ha! I meddelandet stod det att lägenheten har blivit uthyrd, att de tackar för intresset och bla bla. Så blev jag ledsen igen... Jag hade verkligen hoppats på den..

Men så idag ringer Elisabeth, en kollega till mig. Hon hade erbjöd mig ett rum för 2 veckor sedan men var på semester tills idag. Hon frågade om jag fortfarande var intresserad av att flytta in till henne.. och med tanke på hur svårt det är att hitta lägenhet och att jag inte har hittat något jobb ännu ser jag det som en väldigt bra lösning. Vi kom överens om att jag skall åka till henne imorgon efter jobbet och kika in rummet. Efter att jag la på slog det mig plötsligt att hon bor i Strømsø området och att det blir väldigt lätt att ta sig till och från jobbet från hennes! Så när jag reflekterade över allt som hade hänt i veckan så kom jag fram till att allt egentligen har hänt av en mening och att detta blir så bra som det kan bli!!!

Jag är nyfiken på vad som sker näst... det är bara en månad kvar tills jag reser hem på jullov till finland..

Livet knallar på

Joodå. Livet går vidare. Men jag är fortfarande utan jobb och lägenhet. Så jag bor kvar med R..men det börjar kännas väldigt tungt.. Idag fick jag faktiskt ett erbjudande av en arbetskollega.. att jag får flytta in hos henne så länge jag söker en lägenhet. Hon sa att hon har ett ledigt sovrum och att hon inte är hemma så mycket eftersom hon har sin särbo i Oslo! Jag tror nästan jag skall köra på det... jag kan tänka mig det som en bra tillfällig lösning. Eftersom jag ändå skall hem 21 december känns det inte som det lönar sig att flytta i en dyr lägenhet redan från första december... Det är så mycket som skall ske och jag blir så frustrerad! Jag vill ju ha ett jobb så jag kan slappna av! Jag går inte och tänker på det hela tiden men jag känner att min kropp är spänd!

Jag hoppas och ber på att jag får ett mail eller att någon ringer mig och säger att jag blir kallad på intervju. Jag har trots allt sökt på 4 jobb i Drammen och 2 i Oslo! Något måst jag ju få!!!!! Jag vill vara kvar i Norge!!!